V:40

В начале моего романа
(Смотрите первую тетрадь)
Хотелось вроде мне Альбана
Бал петербургский описать;
Но, развлечен пустым мечтаньем,
Я занялся воспоминаньем
О ножках мне знакомых дам.
По вашим узеньким следам,
О ножки, полно заблуждаться!
С изменой юности моей
Пора мне сделаться умней,
В делах и в слоге поправляться,
И эту пятую тетрадь
От отступлений очищать.
I bokens början jag försökte
att skildra på Albanis sätt
en Petersburgsbal jag besökte
(ja, titta i kapitel ett).
Men drömsk och ganska tom till sinnes
istället drog jag mig till minnes
de kvinnors fötter, knän och lår
jag känt, men era villospår
ska mig ej längre få förleda!
Min ungdoms misstag sonar jag
ty jag är klokare idag.
I ord och handling gör jag reda;
kapitel fem jag städat har
nu finns ej minsta felsteg kvar.

Francesco Albani (1578-1660) var en italiensk målare, känd för mytologiska motiv.

Balskildringen påbörjas i I:27, men avbryts mycket riktigt i I:30 av den lovsång till kvinnans fötter och ben som avslutas först i I:34.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *