|
В начале моего романа (Смотрите первую тетрадь) Хотелось вроде мне Альбана Бал петербургский описать; Но, развлечен пустым мечтаньем, Я занялся воспоминаньем О ножках мне знакомых дам. По вашим узеньким следам, О ножки, полно заблуждаться! С изменой юности моей Пора мне сделаться умней, В делах и в слоге поправляться, И эту пятую тетрадь От отступлений очищать. |
I bokens början jag försökte att skildra på Albanis sätt en Petersburgsbal jag besökte (ja, titta i kapitel ett). Men drömsk och ganska tom till sinnes istället drog jag mig till minnes de kvinnors fötter, knän och lår jag känt, men era villospår ska mig ej längre få förleda! Min ungdoms misstag sonar jag ty jag är klokare idag. I ord och handling gör jag reda; kapitel fem jag städat har nu finns ej minsta felsteg kvar. |
Francesco Albani (1578-1660) var en italiensk målare, känd för mytologiska motiv.
Balskildringen påbörjas i I:27, men avbryts mycket riktigt i I:30 av den lovsång till kvinnans fötter och ben som avslutas först i I:34.