V:41

Однообразный и безумный,
Как вихорь жизни молодой,
Кружится вальса вихорь шумный;
Чета мелькает за четой.
К минуте мщенья приближаясь,
Онегин, втайне усмехаясь,
Подходит к Ольге. Быстро с ней
Вертится около гостей,
Потом на стул ее сажает,
Заводит речь о том, о сем;
Спустя минуты две потом
Вновь с нею вальс он продолжает;
Все в изумленье. Ленский сам
Не верит собственным глазам.
Rätt enformigt, ibland från vettet;
så ungdomsliv sig ofta ter:
Nu virvlar valsen på det sättet,
man par om par i virveln ser.
När hämndens timma snart är inne
Onegin ler i stilla sinne,
till Olga går, om dansen ber
och snurrar så att alla ser;
han henne mot en stol så hastar,
de pratar två minuter kort
om ditt och datt men går strax bort
och sig i valsen åter kastar.
Nu undrar alla vad som sker
och Lenskij tror ej vad han ser.

Det visar sig att jag delar rimmet inne/sinne med såväl Jensen som Johansson: det är tydligen ett rim som kommer naturligt på svenska.

Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *