|
Однообразный и безумный, Как вихорь жизни молодой, Кружится вальса вихорь шумный; Чета мелькает за четой. К минуте мщенья приближаясь, Онегин, втайне усмехаясь, Подходит к Ольге. Быстро с ней Вертится около гостей, Потом на стул ее сажает, Заводит речь о том, о сем; Спустя минуты две потом Вновь с нею вальс он продолжает; Все в изумленье. Ленский сам Не верит собственным глазам. |
Rätt enformigt, ibland från vettet; så ungdomsliv sig ofta ter: Nu virvlar valsen på det sättet, man par om par i virveln ser. När hämndens timma snart är inne Onegin ler i stilla sinne, till Olga går, om dansen ber och snurrar så att alla ser; han henne mot en stol så hastar, de pratar två minuter kort om ditt och datt men går strax bort och sig i valsen åter kastar. Nu undrar alla vad som sker och Lenskij tror ej vad han ser. |
Det visar sig att jag delar rimmet inne/sinne med såväl Jensen som Johansson: det är tydligen ett rim som kommer naturligt på svenska.