VI:7

Иль помириться их заставить,
Дабы позавтракать втроем,
И после тайно обесславить
Веселой шуткою, враньем.
Sed alia tempora! Удалость
(Как сон любви, другая шалость)
Проходит с юностью живой.
Как я сказал, Зарецкий мой,
Под сень черемух и акаций
От бурь укрывшись наконец,
Живет, как истинный мудрец,
Капусту садит, как Гораций,
Разводит уток и гусей
И учит азбуке детей.
men övertala dem att backa
och äta frukost alla tre,
fast bakom deras ryggar snacka,
med skämt och skvaller sig bete.
Sed alia tempora! De djärva
(vars kärleksdrömmar kan fördärva)
ska växa upp och tänka om.
Zaretskij är en sådan, som
nu häggens skugga högt värderar,
vid sin akacia är han vis,
i skydd från forna stormars kris,
och likt Horatius kål planterar;
han gäss och ankors foder bär
och alfabetet barnen lär.

Den latinska sentensen betyder ”men nu är det andra tider”.

Quintus Horatius Flaccus var en romersk poet som bland annat prisade det enkla livet på landet.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *