VI:6

Бывало, он трунил забавно,
Умел морочить дурака
И умного дурачить славно,
Иль явно, иль исподтишка,
Хоть и ему иные штуки
Не проходили без науки,
Хоть иногда и сам впросак
Он попадался, как простак.
Умел он весело поспорить,
Остро и тупо отвечать,
Порой расчетливо смолчать,
Порой расчетливо повздорить,
Друзей поссорить молодых
И на барьер поставить их,
Ja förr han kunde gyckla roligt,
dupera narrarna så smart
och med den äran narras troligt,
än uti smyg, än uppenbart,
fast vissa skämt, de slog tillbaka
och själv på hyss han då fick smaka,
så han blev den vars strå var kort,
så han blev den som gjordes bort.
Han kunde skämtsamt diskutera,
än svara mjukt, än ryta till,
i rättan tid blott tiga still,
i rättan tid sig opponera,
samt hetsa vännerna åstad
till gräl på varsin barrikad,

Den här strofen bjuder, utöver den sedvanliga rimflätan, på ett antal anaforer som översättaren kan försöka fånga: Бывало (öppnar även förra strofen), Умел, Иль, Хоть, och Порой расчетливо upprepas alla två gånger och därutöver utgör дурака/дурачить så gott som en sjätte anafor. Jag är nöjd med att lyckas spegla dem, ibland ordagrant och på rätt plats, ibland lite förändrade och med annan placering.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *