| Кипя враждой нетерпеливой, Ответа дома ждет поэт; И вот сосед велеречивый Привез торжественно ответ. Теперь ревнивцу то-то праздник! Он всё боялся, чтоб проказник Не отшутился как-нибудь, Уловку выдумав и грудь Отворотив от пистолета. Теперь сомненья решены: Они на мельницу должны Приехать завтра до рассвета, Взвести друг нá друга курок И метить в ляжку иль в висок. |
Poeten väntar ilsket hemma, nu är hans tålamod snart slut, när grannens högtidliga stämma förkunnar fiendens beslut. Den svartsjuke får skäl att hurra! Nu kan den skälmen inte snurra sig ur det; kan ej finta bort sitt bröst med trick av någon sort ifrån pistolkulan som viner. Hans sista tvivel skingrats har: imorgon de till kvarnen far att arla, innan solen skiner, med hanen spänd ta sikte på ett lår, en tinning eller så. |
Olika översättare tar sig olika friheter i vilka kroppsdelar det ska skjutas på. Jag och Rytter (norska) är bokstavstrogna med tinning och lår. Johansson har panna och länd, medan Rosenberg (danska) har ”Pande eller Bryst”. Jensen hade ”bröst och hufvudskål” i 1889 års upplaga men har 1918 reviderat bort kroppsdelarna helt till förmån för denna vackra avslutning:
och lömska kulan skulle nå
en av dem – kanske båda två.