Приятно дерзкой эпиграммой Взбесить оплошного врага; Приятно зреть, как он, упрямо Склонив бодливые рога, Невольно в зеркало глядится И узнавать себя стыдится; Приятней, если он, друзья, Завоет сдуру: это я! Еще приятнее в молчанье Ему готовить честный гроб И тихо целить в бледный лоб На благородном расстоянье; Но отослать его к отцам Едва ль приятно будет вам. |
Man trivs när fräckt man provocerar en ovän med ett epigram; man trivs när snart han attackerar och fäller horn och rusar fram, men när han håller på och bråkar, sig själv i spegeln plötsligt råkar; då trivs man om han yttrar sig och säger dumt: Det liknar mig! Man trivs än bättre när man diktar i tysthet om hans vackra grav och låtsas att man trycker av när man på nobelt avstånd siktar. Men när han död har fallit ner då trivs man plötsligt inte mer. |
I den här strofen återkommer en anafor som kulminerar med att negeras: Приятно […] Приятно […] Приятней […] Еще приятнее […] Едва ль приятно. Jag är nöjd med att återge alla fem upprepningarna inom meterns ram: Man trivs […] man trivs […] då trivs man […] Man trivs än bättre […] då trivs man plötsligt inte mer.
Jensen har tre upprepningar av ordet skönt, men varken Johansson, Rytter eller Rosenberg bevarar anaforen. På engelska är det vanligare. Deutsch har tre pleasant följt av ett pleasure; Arndt har fem fun; Falen, slutligen, har tre pleasant, ett pleasanter och ett pleased. Busch (tyska) har schön följt av två schöner; Legras (franska) har plaît, plus plaisant, moins plaisant. Markowicz har två on aim, och avslutar vackert:
Mais tout de bon le mettre à mort,
Aimerez-vous ? J’en doute fort.