VI:34

Что ж, если вашим пистолетом
Сражен приятель молодой,
Нескромным взглядом, иль ответом,
Или безделицей иной
Вас оскорбивший за бутылкой,
Иль даже сам в досаде пылкой
Вас гордо вызвавший на бой,
Скажите: вашею душой
Какое чувство овладеет,
Когда недвижим, на земле
Пред вами с смертью на челе,
Он постепенно костенеет,
Когда он глух и молчалив
На ваш отчаянный призыв?
Och annars, om ni själv nyss skjutit
ihjäl en ung vän med ert skott,
som tittat snett, som kanske skrutit,
som annars något smått begått;
som retats när ni er berusat
och annars själv var den som rusat
åstad och kränkt krävt sin duell,
då känner ni er knappast säll,
säg: vilka känslor får då spela
när orörlig han ligger ner,
ni döden på hans panna ser,
hans lemmar blir allt mera stela;
när döv och tyst till slut han dör
och era böner inte hör?

Ett populärt rim som jag inte delar är duell/bagatell (”något smått” hos mig). Det rimmet finns såväl i Jensens svenska som i Rosenbergs danska och i Rytters norska översättningar.

Strofen rymmer två anaforer: иль … Или … Иль och Когда … Когда. Jag är nöjd med att ha lyckats bevara dem.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

3 svar på VI:34

  1. Gajane Arushanyan skriver:

    Underbart! TACK!
    Har läst om och tänkt på strofens två sista rader.
    Stående uttrycket ”döv och stum” finns ju i ryskan, men Pusjkin ville inte använda sig av det och tog ”tyst, tystlåten” istället.
    Är ”tyst” något du kan tänka dig att använda i den raden?
    Vänligen,
    Gajane

  2. Ulrik Franke skriver:

    Tack för förslaget! Vi gör så.

  3. Hasse Hägerfelth skriver:

    (Tillägg till föregående PS: jag betvivlar inte att apostrof använts i svenska 1800-talstexter i samma syfte som du, men i dag tror jag apostrofen snarare sticker ut och gör vokalindragningen onödigt synlig. DS)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *