VI:36

Друзья мои, вам жаль поэта:
Во цвете радостных надежд,
Их не свершив еще для света,
Чуть из младенческих одежд,
Увял! Где жаркое волненье,
Где благородное стремленье
И чувств и мыслей молодых,
Высоких, нежных, удалых?
Где бурные любви желанья,
И жажда знаний и труда,
И страх порока и стыда,
И вы, заветные мечтанья,
Вы, призрак жизни неземной,
Вы, сны поэзии святой!
Ni tvekar, vänner, ej att sörja
den skald vars korta levnadslopp
knappt tillät honom allt det börja
som blommat i hans barndomshopp.
Var är all rörelse och bävan,
var är all högvälboren strävan,
vad känslor som hans ungdom skänkt,
vad högt och djupt och djärvt han tänkt?
Var är ni, heta kärleksstormar
och kunskapstörst och arbetskraft
och skam för alla fel man haft
och ni, funderingar man formar,
ni hägringar om utopi,
ni drömmar utav poesi?

Den här strofen innehåller många anaforer, med upprepade Где, И och Вы. I översättningen har de rentav blivit ännu lite fler.

Det visar sig att jag delar rimmet bävan /strävan med Johansson och sörja/börja med Jensen.

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.