VI:37

Быть может, он для блага мира
Иль хоть для славы был рожден;
Его умолкнувшая лира
Гремучий, непрерывный звон
В веках поднять могла. Поэта,
Быть может, на ступенях света
Ждала высокая ступень.
Его страдальческая тень,
Быть может, унесла с собою
Святую тайну, и для нас
Погиб животворящий глас,
И за могильною чертою
К ней не домчится гимн времен,
Благословение племен.
Kanhända att hans liv var ämnat
att göra gott och ära få;
fast tyst hans lyra skulle lämnat
en efterklang som kunnat nå
till nya sekler. Ja, poeten
kanhända uti societeten
på högsta steget skulle stått.
Men nu har hans martyrsjäl gått,
kanhända tog den med från världen
en helig, hemlig röst som vi
nu saknar levnadsmodet i;
vid graven har han anträtt färden
dit hyllningshymner inte når
och folkens pris han inte får.

Jag är nöjd med att återge anaforen Быть может med motsvarande kanhända.

Slutrimmet времен/племен har motsvarigheter i II:38 och I:34 (där denna klass av neutrala substantiv med speciellt böjningsmönster kommenteras).

Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.