| Хотя мы знаем, что Евгений Издавна чтенье разлюбил, Однако ж несколько творений Он из опалы исключил: Певца Гяура и Жуана, Да с ним еще два-три романа, В которых отразился век, И современный человек Изображен довольно верно С его безнравственной душой, Себялюбивой и сухой, Мечтанью преданной безмерно, С его озлобленным умом, Кипящим в действии пустом. |
Trots att Jevgenij redan klarat all läsning han fann mödan värd så hade han trots detta sparat ett bokurval från hädanfärd: Juans och Giaours skald fick fylla med två-tre andra ut hans hylla. De skildrar tidsandan idag och nutidsmänniskans alla drag de ganska trovärdigt beskriver: hans sedeslösa nihilism, hans torrhet och hans egoism, hur drömmandet han överdriver, hur han till handlingskraft förklär förbittringen som honom tär. |
Juans och Giaours skald är Lord Byron, som även förekommer i flera tidigare strofer. Hur dessa båda ord – av spansk respektive turkisk och ursprungligen persisk härkomst – rätteligen bör uttalas när de här uppträder som engelska boktitlar i en rysk roman i svensk översättning är inte helt uppenbart. Här underkastas de versmåttets lag och får bli tvåstaviga, om än med möjlighet att reducera den obetonade stavelsen, och med betoning på andra stavelsen i Juan och första i Giaour.
Jag har efterliknat anaforen с его genom att låta både ”hans” och ”hur” bli anaforer i översättningen. Därmed speglas även något av s-allitterationen (с его, себялюбивой, сухой, с его) mot slutet, om än inte exakt.