| Хранили многие страницы Отметку резкую ногтей; Глаза внимательной девицы Устремлены на них живей. Татьяна видит с трепетаньем, Какою мыслью, замечаньем Бывал Онегин поражен, В чем молча соглашался он. На их полях она встречает Черты его карандаша. Везде Онегина душа Себя невольно выражает То кратким словом, то крестом, То вопросительным крючком. |
På flera boksidor fanns lämnat en läsarnagels skarpa spår; som vore det för henne ämnat så blir det dit som ögat går. Tatjana darrar när hon tittar och så de ord och tankar hittar där något i Onegin skett; som han tyst nickat när han sett. I marginalerna hon råkar Onegins blyerts här och där och då hans själ hon frambesvär som om han oavsiktligt språkar i strykning och i kommentar, i frågetecken utan svar. |
Jag har speglat slutanaforen то med upprepade i.