| Но там, где Мельпомены бурной Протяжный раздается вой, Где машет мантию мишурной Она пред хладною толпой, Где Талия тихонько дремлет И плескам дружеским не внемлет, Где Терпсихоре лишь одной Дивится зритель молодой (Что было также в прежни леты, Во время ваше и мое), Не обратились на нее Ни дам ревнивые лорнеты, Ни трубки модных знатоков Из лож и кресельных рядов. |
Men där, där Melpomene stänger en stormig scen med långa skrik, där hon sin glittermantel svänger för ganska kallsinnig publik, där Thalia i tysthet drömmer och så sina applåder glömmer, där Terpsichore ensam når publiken i dess ungdoms vår (i detta verkar ej baletten förändrats sedan våra dar), där ingen blick mot Tanja far; ej kvinnlig avund bak lornjetten, ej manlig blick med utsökt smak från loge och stolsrader där bak. |
Melpomene är tragedins musa; Thalia komedins och Terpsichore dansens. Ryskan följer de ursprungliga grekiska betoningarna: Melpoméne, Thália och Terpsichóre, medan många andra språk inklusive svenskan traditionellt har följt de latinska: Melpómene, Thalía och Terpsíchore. Översättaren ställs alltså inför ett vägval, där jag liksom tidigare i I:19 följer det grekiska/ryska mönstret.
(Den som vill betona enligt det traditionella svenska/latinska sättet kan dock göra det med minimala ändringar, exempelvis så här: ”Men där Melpómene nu stänger”; ”där tyst Thalía står och drömmer”; ”där blott Terpsíchore så når”.)
Det är intressant att notera att ingen av de andra svenska översättarna är konsekvent. Jensen låter Thalia följa latinet/svenskan, men de andra två följa grekiskan/ryskan. Johansson låter Melpomene följa grekiskan/ryskan, men de andra två följa latinet/svenskan.
Jag är nöjd med att bevara anaforen где på raderna ett, tre, fem och sju och anaforen ни på raderna tolv och tretton.
Lornjetten, bekant från I:21, är ett par glasögon på handtag.