Onegin reser från Moskva till Nizjnij Novgorod
| ……. перед ним Макарьев суетно хлопочет, Кипит обилием своим. Сюда жемчуг привез индеец, Поддельны вины европеец, Табун бракованных коней Пригнал заводчик из степей, Игрок привез свои колоды И горсть услужливых костей, Помещик — спелых дочерей, А дочки — прошлогодни моды. Всяк суетится, лжет за двух, И всюду меркантильный дух. |
……. inför hans syn Makarjev som beskäftigt sjuder av överflödet på menyn: En indier vars pärlor säljer, en europé vars vin dig kväljer, en uttjänt hästhjord som fösts hit från stäppen som ett slags respit, en spelare vars kort och tärning han noga valt i sin favör och herrskapsdöttrar som här gör entré i fjolårsmodets skärning. Och alla ljuger och står i i denna marknadshysteri. |
Stroferna i Onegins resa brukar inte numreras när de ges ut i bokform, men vi följer Nabokovs numrering här.
Makarjev-marknaden hölls under århundraden i juli invid klostret med samma namn och utgjorde en viktig mötesplats för köpmän både öster- och västerifrån. 1816 drabbades marknaden av en stor brand och flyttades året därpå till Nizjnij Novogorod, där den sedan hölls årligen under ytterligare drygt ett sekel.