I:55

Я был рожден для жизни мирной,
Для деревенской тишины;
В глуши звучнее голос лирный,
Живее творческие сны.
Досугам посвятясь невинным,
Брожу над озером пустынным,
И far nientе мой закон.
Я каждым утром пробужден
Для сладкой неги и свободы:
Читаю мало, долго сплю,
Летучей славы не ловлю.
Не так ли я в былые годы
Провел в бездействии, в тени
Мои счастливейшие дни?
Ett fridsamt liv jag fötts att föra
och landets stillhet mot mig ler;
där kan jag lyran bättre höra
och skapardrömmar lever mer.
Blott enkla nöjen tiden rövar
när jag kring öde sjöar strövar
med far niente som min lag.
Jag väcks till varje morgondag
av sällheten och ljuva friden:
Jag läser sparsamt, vilar mig
och flyktig ära rör mig ej.
Nog var det under denna tiden
helt overksam, i skuggan vag,
jag fann min lyckligaste dag?

Det italienska uttrycket dolce far niente är en välfunnen term för just den sorts njutningsfulla slötillvaro som Pusjkin här hyllar.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *