I:54

Два дня ему казались новы
Уединенные поля,
Прохлада сумрачной дубровы,
Журчанье тихого ручья;
На третий роща, холм и поле
Его не занимали боле;
Потом уж наводили сон;
Потом увидел ясно он,
Что и в деревне скука та же,
Хоть нет ни улиц, ни дворцов,
Ни карт, ни балов, ни стихов.
Хандра ждала его на страже,
И бегала за ним она,
Как тень иль верная жена.
Allt syntes nytt i tvenne dagar:
från svala dungar bakom häck
till ekbevuxna gröna hagar
och porlandet ifrån en bäck.
På tredje da’n bland fält och kulle
stod klart att dessa inte skulle
förmå att fängsla honom mer;
mot sömnens rike gled han ner.
För lanttristessen gör vi reda:
Ej gator, kortspel och palats;
för baler, dikter ingen plats.
Men ändå fann han samma leda
på släptåg veckans dagar sju,
lik skugga eller trogen fru.

Denna strof påminner om vikten av prefix. ”Уединенный” betyder ”enslig” och ska inte förväxlas med ”соединенный” som betyder ”förenad”. Stammen – på svenska som på ryska – är ordet för ”en”. (Ensligheten speglas i min översättning av ”bakom häck”-formuleringen.)

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *