I:56

Цветы, любовь, деревня, праздность,
Поля! я предан вам душой.
Всегда я рад заметить разность
Между Онегиным и мной,
Чтобы насмешливый читатель
Или какой-нибудь издатель
Замысловатой клеветы,
Сличая здесь мои черты,
Не повторял потом безбожно,
Что намарал я свой портрет,
Как Байрон, гордости поэт,
Как будто нам уж невозможно
Писать поэмы о другом,
Как только о себе самом.
Ack blommor, kärlek, landsort, ängder!
Å lättja! Själen min är din!
Jag nämner skillnader i mängder
emellan mig och hjälten min
i syfte att envar som läser,
och de förläggare som väser
mest invektiv av alla slag
och alltid finner mina drag,
ska sluta upp att skamlöst säga
att jag har gjort på Byrons sätt
och diktat stolt mitt självporträtt
som om poeter ej kan väja
ifrån att utan självdistans
mest binda egen lagerkrans.

Det är intressant att notera de etymologiska likheterna mellan orden ”праздность” – ”lättja, overksamhet, sysslolöshet” och ”праздник” – ”helgdag, högtid”.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *