Он оставляет раут тесный, Домой задумчив едет он; Мечтой то грустной, то прелестной Его встревожен поздний сон. Проснулся он; ему приносят Письмо: князь N. покорно просит Его на вечер. «Боже! к ней!.. О, буду, буду!» и скорей Марает он ответ учтивый. Что с ним? в каком он странном сне! Что шевельнулось в глубине Души холодной и ленивой? Досада? суетность? иль вновь Забота юности — любовь? |
När han från festens larm beger sig är pannan tankfullt lagd i veck. Hans drömsömn, när den kommer, ter sig som ömsom vacker, ömsom skräck. Han vaknar när man levererar ett brev där furst N. inviterar till soaré. ”Till henne! Gud! Så gärna, gärna!” blir det bud han raskt men artigt genast skriver. Vad är det? Något som han drömt? Vad är det här som var förglömt, som botar leda, tänder iver? Är han främst fåfäng, arg och tvär? Ja, eller ung på nytt och kär? |
Det visar sig att jag delar rimmen beger sig/ter sig och tvär/kär med Johansson.