|
А нынче все умы в тумане, Мораль на нас наводит сон, Порок любезен — и в романе, И там уж торжествует он. Британской музы небылицы Тревожат сон отроковицы, И стал теперь ее кумир Или задумчивый Вампир, Или Мельмот, бродяга мрачный, Иль Вечный Жид, или Корсар, Или таинственный Сбогар. Лорд Байрон прихотью удачной Облек в унылый романтизм И безнадежный эгоизм. |
Men vår tids tankar höljs i dimma, moral är nå’t vi gäspar åt. I dikten råder lastens timma, den firas där med väldig ståt. När Englands musa börjar sjunga förför snart sagan våra unga; det blir idolerna som styr: ibland en tankfullt lagd vampyr, ibland en jude dömd att vandra, ibland en Melmoth, en korsar, ibland en mystisk Jean Sbogar. Men ingen Byrons nyck vill klandra: han klädde uti romantik en hopplös själviskhets etik. |
Den vandrande juden är en mytisk figur, som efter att ha förvägrat Jesus en plats att vila på under Golgatavandringen dömdes att själv vandra omkring på jorden fram till den yttersta domen. Johansson refererar till honom under det alternativa namnet Ahasverus; en annan benämning är Jerusalems skomakare. Ryskans ”Вечный Жид” är annars ordagrant mer likt tyskans ”Der ewige Jude”. Melmoth the Wanderer (1820) är en skräckroman av Charles Maturin, Jean Sbogar (1818) är en roman av Charles Nodier och en korsar var ursprungligen en fribytare med kaparbrev utfärdat av franska staten. The Vampyre (1819) av John William Polidori bidrog till att introducera vampyrberättelsen som genre.
Raderna 8-11 inleds alla med ”или” (eller den reducerade varianten ”иль”). Jag är nöjd med att ha lyckats spegla detta genom upprepade ”ibland”.
Strofen illustrerar ett helt spektrum av översättningsproblematik: från rimmet ”korsar” – ”Sbogar”, som går att ta rakt av från originalet till det förrädiska ”романтизм” – ”эгоизм” som visar hur även internationella ord kan skilja sig mellan olika språk. På engelska går det dock utmärkt att som Falen rimma ”egotism” – ”romanticism”.