| И я, в закон себе вменяя Страстей единый произвол, С толпою чувства разделяя, Я Музу резвую привел На шум пиров и буйных споров, Грозы полуночных дозоров; И к ним в безумные пиры Она несла свои дары И как Вакханочка резвилась, За чашей пела для гостей, И молодежь минувших дней За нею буйно волочилась — А я гордился меж друзей Подругой ветреной моей. |
Själv åtlydde jag främst passionen; dess nycker svor jag trohetsed och spred så känslor i nationen. Min ystra musa tog jag med till festers larm, till folk som bråkar, till när man nattpatrullen råkar och när folk festade besatt så gav hon sina gåvor glatt, höll ystert liv i Bacchi låga och drack och sjöng och underhöll så unga bråkstakarna föll och efter henne syntes tåga – själv vann jag vänkretsens respekt med min väninnas friska fläkt. |
Jag är nöjd med att någorlunda bevara de anaforliknande paren буйных/буйно och резвую/резвилась som bråkar/bråkstakarna och ystra/ystert.