Но там, где Мельпомены бурной
Протяжный раздается вой,
Где машет мантию мишурной
Она пред хладною толпой,
Где Талия тихонько дремлет
И плескам дружеским не внемлет,
Где Терпсихоре лишь одной
Дивится зритель молодой
(Что было также в прежни леты,
Во время ваше и мое),
Не обратились на нее
Ни дам ревнивые лорнеты,
Ни трубки модных знатоков
Из лож и кресельных рядов. |
Men där, där Melpomene stänger
en stormig scen med långa skrik,
där hon sin glittermantel svänger
för ganska kallsinnig publik,
där Thalia i tysthet drömmer
och så sina applåder glömmer,
där Terpsichore ensam når
publiken i dess ungdoms vår
(i detta verkar ej baletten
förändrats sedan våra dar),
där ingen blick mot Tanja far;
ej kvinnlig avund bak lornjetten,
ej manlig blick med utsökt smak
från loge och stolsrader där bak. |
Melpomene är tragedins musa; Thalia komedins och Terpsichore dansens. Ryskan följer de ursprungliga grekiska betoningarna: Melpoméne, Thália och Terpsichóre, medan många andra språk inklusive svenskan traditionellt har följt de latinska: Melpómene, Thalía och Terpsíchore. Översättaren ställs alltså inför ett vägval, där jag liksom tidigare i I:19 följer det grekiska/ryska mönstret.
(Den som vill betona enligt det traditionella svenska/latinska sättet kan dock göra det med minimala ändringar, exempelvis så här: ”Men där Melpómene nu stänger”; ”där tyst Thalía står och drömmer”; ”där blott Terpsíchore så når”.)
Det är intressant att notera att ingen av de andra svenska översättarna är konsekvent. Jensen låter Thalia följa latinet/svenskan, men de andra två följa grekiskan/ryskan. Johansson låter Melpomene följa grekiskan/ryskan, men de andra två följa latinet/svenskan.
Jag är nöjd med att bevara anaforen где på raderna ett, tre, fem och sju och anaforen ни på raderna tolv och tretton.
Lornjetten, bekant från I:21, är ett par glasögon på handtag.
