|
Кокетка судит хладнокровно, Татьяна любит не шутя И предается безусловно Любви, как милое дитя. Не говорит она: отложим — Любви мы цену тем умножим, Вернее в сети заведем; Сперва тщеславие кольнем Надеждой, там недоуменьем Измучим сердце, а потом Ревнивым оживим огнем; А то, скучая наслажденьем, Невольник хитрый из оков Всечасно вырваться готов. |
När andra kallblodigt bedömer så blir Tatjana ärligt kär, för kärleken hon inget gömmer, hon villkorslös som barnet är. Hon säger inte: Låt oss vänta, så kan vi kärleken förränta, vi binder den så hårt det går; ja först mot fåfängan vi slår med hopp, och se’n vi hjärtat pilar med tvivelstaggar och till sist vi tänder upp en avundstvist; för om bekvämt vår kärlek vilar så blir den blott med list försedd och oavlåtligt flyktberedd. |
Pusjkin vinnlägger sig om att med kontrastverkan förklara precis hur ren och oskuldsfull Tatjanas kärlek är. Raka motsatsen – en beräknande typ som ritar diagram över hur kärleken kan förräntas – finner jag av en lycklig slump i the Economists julnummer. Den läsvärda artikeln handlar om tecknade serier på nätet, och den sluga familjeplaneraren är signerad Zach Weiner.