III:25

Кокетка судит хладнокровно,
Татьяна любит не шутя
И предается безусловно
Любви, как милое дитя.
Не говорит она: отложим —
Любви мы цену тем умножим,
Вернее в сети заведем;
Сперва тщеславие кольнем
Надеждой, там недоуменьем
Измучим сердце, а потом
Ревнивым оживим огнем;
А то, скучая наслажденьем,
Невольник хитрый из оков
Всечасно вырваться готов.
När andra kallblodigt bedömer
så blir Tatjana ärligt kär,
för kärleken hon inget gömmer,
hon villkorslös som barnet är.
Hon säger inte: Låt oss vänta,
så kan vi kärleken förränta,
vi binder den så hårt det går;
ja först mot fåfängan vi slår
med hopp, och se’n vi hjärtat pilar
med tvivelstaggar och till sist
vi tänder upp en avundstvist;
för om bekvämt vår kärlek vilar
så blir den blott med list försedd
och oavlåtligt flyktberedd.

Pusjkin vinnlägger sig om att med kontrastverkan förklara precis hur ren och oskuldsfull Tatjanas kärlek är. Raka motsatsen – en beräknande typ som ritar diagram över hur kärleken kan förräntas – finner jag av en lycklig slump i the Economists julnummer. Den läsvärda artikeln handlar om tecknade serier på nätet, och den sluga familjeplaneraren är signerad Zach Weiner.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.