| Он видит: Терек своенравный Крутые роет берега; Пред ним парит орел державный, Стоит олень, склонив рога; Верблюд лежит в тени утеса, В лугах несется конь черкеса, И вкруг кочующих шатров Пасутся овцы калмыков, Вдали — кавказские громады: К ним путь открыт. Пробилась брань За их естественную грань, Чрез их опасные преграды; Брега Арагвы и Куры Узрели русские шатры. |
Han ser den vilda Terek gräva där under flodbankarnas höjd; ser örnen majestätiskt sväva, ser hjorten stå med kronan böjd, kamelen sig i skuggan vila, tjerkessens häst på ängen ila och runtomkring där tälten står ser han kalmucken valla får. Han skådar Kaukasus långt borta: dit leder nu en öppen stig. Naurens gräns slets upp av krig, dess hårda hinder kom till korta; Aragvi och Kura fick se en tältlogerad rysk armé. |
Det visar sig att jag delar rimmet gräva/sväva med Johansson, vila/ila med såväl Johansson som Rosenbergs danska översättning (hviler/iler) och får/står med den sistnämnde (Faar/staar).