Resan: 23

Но уж дробит каменья молот,
И скоро звонкой мостовой
Покроется спасенный город,
Как будто кованой броней.
Однако в сей Одессе влажной
Еще есть недостаток важный;
Чего б вы думали? — воды.
Потребны тяжкие труды…
Что ж? это небольшое горе,
Особенно, когда вино
Без пошлины привезено.
Но солнце южное, но море…
Чего ж вам более, друзья?
Благословенные края!
Dock hamras det längs promenaden
när gatsten nu blir allmänt spridd;
beläggningen ska rädda staden
som om den vore pansarsmidd.
Odessa kommer dock till korta;
trots vätan så är något borta,
men vad? Jo, vatten är rätt svårt
att få, då får man jobba hårt…
En brist? Nej, den är minst av plågor,
för där finns vin av varje sort
som tullfritt fraktats som import.
Men söderns sol, men havets vågor…
Säg, vänner, kan man bättre må?
En trakt välsignad såsom få!
Det här inlägget postades i Onegins resa, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *