|
Он слушал Ленского с улыбкой. Поэта пылкий разговор, И ум, еще в сужденьях зыбкой, И вечно вдохновенный взор, – Онегину всё было ново; Он охладительное слово В устах старался удержать И думал: глупо мне мешать Его минутному блаженству; И без меня пора придет; Пускай покамест он живет Да верит мира совершенству; Простим горячке юных лет И юный жар и юный бред. |
Han log och hörde Lenskij orda. Poetens tal som glödde hett, idéer blott till hälften gjorda och blick som nyss sin musa sett – Onegin fann det nytt och udda; vid sågningstanken lätt han snudda’ men tänkte om och höll sig stum, han tänkte så: Jag vore dum om jag förstörde nu hans sällhet; det sker tids nog förutan mig; tills dess kan han få glädja sig i tron på universums snällhet; med ungdomsjäkt vi överser, ty ungas glöd ung feber ger. |
Rytters översättning av raderna tio och elva visar sig likna min:
«Hans tid vil koma utan meg.
Lat han ved livet gleda seg
Rad tretton och fjorton rymmer i originalet inte mindre än tre förekomster av adjektivet ”юный” – ”ung”. Det är något av en utmaning att lyckas bevara detta i översättningen och jag är nöjd med min egen lösning. Rytter tillhör också dem som klarat av det:
Vi tilgjev gjerne ungdoms blod
den unge draum, den unge glo.»
Arndt likaså:
We must forgive youth’s fever blaze
Both youthful heat and youthful craze.
Legras:
Faisons grâce aux jeunes ardeurs,
Jeunes erreurs d’un jeune cœur!»
Markowicz bryter symmetrin en aning i den tredje förekomsten:
Jeune folie d’un jeune sang,
Excusons cet adolescent.