| Всего, что знал еще Евгений, Пересказать мне недосуг; Но в чем он истинный был гений, Что знал он тверже всех наук, Что было для него измлада И труд, и мука, и отрада, Что занимало целый день Его тоскующую лень, — Была наука страсти нежной, Которую воспел Назон, За что страдальцем кончил он Свой век блестящий и мятежный В Молдавии, в глуши степей, Вдали Италии своей. |
Jevgenijs kunskap mera rymde än jag i versmått här har klätt; dock ett genidrag resten skymde utav hans vetenskap och vett. Hans arvedel se’n långa tider, hans glädje, slit, hans tvik och strider, hans alla dagar fylls av det: Av sorgsen lättjas verksamhet — en vetenskap just för passioner, ett tema för Ovidii sång, men ack, frustrerad än en gång, hans era av revolutioner på djup moldavisk stäpp tog stopp: långt bort från Apenninens topp. |
Översättningen av den åttonde strofen rymmer ett par blinkningar åt svenskspråkiga texter: Användandet av ordet tvik (sjätte raden) tillsammans med ordet lättja (åttonde raden) syftar så klart på Georg Stiernhielms dikt Hercules. Formuleringen ”vetenskap och vett” (fjärde raden) är bekant från den svenska versionen av studentsången O, gamla klang- och jubeltid.
Den Назон som Pusjkin nämner på tionde raden är i västvärlden mer känd som Publius Ovidius Naso, eller oftast kort och gott Ovidius, vilket återspeglas i översättningen.