V:29

На миг умолкли разговоры;
Уста жуют. Со всех сторон
Гремят тарелки и приборы
Да рюмок раздается звон.
Но вскоре гости понемногу
Подъемлют общую тревогу.
Никто не слушает, кричат,
Смеются, спорят и пищат.
Вдруг двери настежь. Ленской входит,
И с ним Онегин. «Ах, творец! —
Кричит хозяйка: — Наконец!»
Теснятся гости, всяк отводит
Приборы, стулья поскорей;
Зовут, сажают двух друзей.
Men plötsligt tystnar så allt svammel;
var mun nu tuggar och man hör
då blott besticks- och tallriksskrammel
samt vinglasklanger som i kör.
Snart syns dock munterheten öka
och gästerna tillsammans stöka.
Just ingen lyssnar fast man gällt
har skrikit, skrattat, skällt och gnällt.
Ur dörren då med Lenskij skrider
Onegin till värdinnans tjut:
”Min Gud, där är ni ju till slut!”
Man trängs ihop och stolar vrider,
tar bort bestick, gör plats för fler,
ber vännerna att sitta ner.
Det här inlägget postades i Kapitel V, Strofer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *