VII:46

Их дочки Таню обнимают.
Младые грации Москвы
Сначала молча озирают
Татьяну с ног до головы;
Ее находят что-то странной,
Провинциальной и жеманной,
И что-то бледной и худой,
А впрочем, очень недурной;
Потом, покорствуя природе,
Дружатся с ней, к себе ведут,
Цалуют, нежно руки жмут,
Взбивают кудри ей по моде
И поверяют нараспев
Сердечны тайны, тайны дев,
Men Tanja döttrarna charmerar.
I början dessa gracer små
ifrån Moskva helt tyst studerar
Tatjana ifrån topp till tå.
Först ser de bara det speciella,
det tillgjorda, provinsiella,
och att hon är så blek och smal
men trots allt ändå rätt normal.
Snart har de böjt sig för naturen,
blir vänner, pussas, håller hand,
friserar hennes hår ibland
så hon modernt blir klippt och skuren
och sjungande de anförtror
vad dolt i möers hjärtan bor;
Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *