Татьяна вслушаться желает В беседы, в общий разговор; Но всех в гостиной занимает Такой бессвязный, пошлый вздор; Всё в них так бледно равнодушно; Они клевещут даже скучно; В бесплодной сухости речей, Расспросов, сплетен и вестей Не вспыхнет мысли в целы сутки, Хоть невзначай, хоть наобум; Не улыбнется томный ум, Не дрогнет сердце, хоть для шутки. И даже глупости смешной В тебе не встретишь, свет пустой. |
Fastän Tatjana önskar höra på samtal och konversation hörs i salongen blott en röra av nonsensprat i tarvlig ton; allt verkar blekt och gör detsamma; av tråkighet tycks skvallret damma; allt låter ofruktbart och torrt; snack, tjat och tal av varje sort. Ett visdomsord är inte troligt ens om man längtar dagen lång; ens slumpvis, ens på skämt en gång; man får ej ens ha hjärtans roligt åt dumkomisk vokabulär – åh societet, så tom du är. |
Det visar sig att jag delar rimmet konversation/ton med Jensen och höra/röra med Johansson. Johanssons röra är dock verb; mitt är substantiv!