VII:48

Татьяна вслушаться желает
В беседы, в общий разговор;
Но всех в гостиной занимает
Такой бессвязный, пошлый вздор;
Всё в них так бледно равнодушно;
Они клевещут даже скучно;
В бесплодной сухости речей,
Расспросов, сплетен и вестей
Не вспыхнет мысли в целы сутки,
Хоть невзначай, хоть наобум;
Не улыбнется томный ум,
Не дрогнет сердце, хоть для шутки.
И даже глупости смешной
В тебе не встретишь, свет пустой.
Fastän Tatjana önskar höra
på samtal och konversation
hörs i salongen blott en röra
av nonsensprat i tarvlig ton;
allt verkar blekt och gör detsamma;
av tråkighet tycks skvallret damma;
allt låter ofruktbart och torrt;
snack, tjat och tal av varje sort.
Ett visdomsord är inte troligt
ens om man längtar dagen lång;
ens slumpvis, ens på skämt en gång;
man får ej ens ha hjärtans roligt
åt dumkomisk vokabulär –
åh societet, så tom du är.

Det visar sig att jag delar rimmet konversation/ton med Jensen och höra/röra med Johansson. Johanssons röra är dock verb; mitt är substantiv!

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *