IV:35

Но я плоды моих мечтаний
И гармонических затей
Читаю только старой няне,
Подруге юности моей,
Да после скучного обеда
Ко мне забредшего соседа,
Поймав нежданно за полу,
Душу трагедией в углу,
Или (но это кроме шуток),
Тоской и рифмами томим,
Бродя над озером моим,
Пугаю стадо диких уток:
Вняв пенью сладкозвучных строф,
Они слетают с берегов.
En fruktbar dröm gör mig detsamma
ty mina infalls harmoni
jag läser blott för gamla amma
som sedan barnsben stått mig bi.
Och kanske efter trista maten
jag kväver grannen med citaten
ur mina tragedier när
hans skört jag fäst i hörnet där.
Och annars (tro mig, detta stämmer!)
av rim och svårmod jag betryckt
till sjön på strövtåg tar min flykt
men där en vildandsflock jag skrämmer:
en strof blott av min sköna sång
så flyr de stranden på en gång.

Under uppslagsordet стадо (som beroende på kontext kan betyda hjord, flock, stim etc.) i Prismas rysk-svenska ordbok (tredje upplagan, 1992) citeras just ”стадо диких уток”, flocken av vilda änder, som användningsexempel.

Pusjkins Fyra små tragedier gavs 2009 ut på svenska i översättning av Lars Erik Blomqvist.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.