|
Но я плоды моих мечтаний И гармонических затей Читаю только старой няне, Подруге юности моей, Да после скучного обеда Ко мне забредшего соседа, Поймав нежданно за полу, Душу трагедией в углу, Или (но это кроме шуток), Тоской и рифмами томим, Бродя над озером моим, Пугаю стадо диких уток: Вняв пенью сладкозвучных строф, Они слетают с берегов. |
En fruktbar dröm gör mig detsamma ty mina infalls harmoni jag läser blott för gamla amma som sedan barnsben stått mig bi. Och kanske efter trista maten jag kväver grannen med citaten ur mina tragedier när hans skört jag fäst i hörnet där. Och annars (tro mig, detta stämmer!) av rim och svårmod jag betryckt till sjön på strövtåg tar min flykt men där en vildandsflock jag skrämmer: en strof blott av min sköna sång så flyr de stranden på en gång. |
Under uppslagsordet стадо (som beroende på kontext kan betyda hjord, flock, stim etc.) i Prismas rysk-svenska ordbok (tredje upplagan, 1992) citeras just ”стадо диких уток”, flocken av vilda änder, som användningsexempel.
Pusjkins Fyra små tragedier gavs 2009 ut på svenska i översättning av Lars Erik Blomqvist.