| Уже пустыни сторож вечный, Стесненный холмами вокруг, Стоит Бешту остроконечный И зеленеющий Машук, Машук, податель струй целебных; Вокруг ручьев его волшебных Больных теснится бледный рой; Кто жертва чести боевой, Кто почечуя, кто Киприды; Страдалец мыслит жизни нить В волнах чудесных укрепить, Кокетка злых годов обиды На дне оставить, а старик Помолодеть — хотя на миг. |
Än står Besjtau och öknen vaktar, av småkullarna illa sedd när de dess höga topp betraktar. Här står Masjuk i grönska klädd; Masjuk vars livgivande strömmar kan magiskt bota det som ömmar. Där trängs en svärm av bleka fall; av offer, än för Venus kall, för hemorrojder, för att kriga; den lidande vill livets tråd få helad utav källans nåd, koketten fri från agg vill stiga från botten; gubben om det gick bli ung – fast blott ett ögonblick. |
Besjtau och Masjuk är bergstoppar i Kaukasus; den intilliggande staden Pjatigorsk är en känd kurort.