|
В глуши что делать в эту пору? Гулять? Деревня той порой Невольно докучает взору Однообразной наготой. Скакать верхом в степи суровой? Но конь, притупленной подковой Неверный зацепляя лед, Того и жди, что упадет. Сиди под кровлею пустынной, Читай: вот Прадт, вот W. Scott. Не хочешь? — поверяй расход, Сердись иль пей, и вечер длинный Кой-как пройдет, и завтра тож, И славно зиму проведешь. |
Kan man från landsbygdsvintern rymma? En promenad? Fast denna tid kan träden råka skogen skymma; blott träd med nakna träd bredvid. En ridtur på den torra stäppen? Men slöa hästskor tappar greppen om isen som är lömsk och glatt så när som faller hästen platt. Sitt under tak då, mol allena, läs böcker: Pradt och Walter Scott, för bok om läsning känns för grått, bli arg och drick till kvällen sena så går var morgon som en dans och vintern klaras av med glans. |
Långa mörka vintrar är en gemensam referensram för svensk och rysk litteratur.
Dominique de Pradt var en fransk politiker, präst och skriftställare, samtida med Pusjkin.
Vad är det egentligen som man ska dricka för att få tiden att gå? Originalet (och min översättning) ger inget besked. En tolkning som ligger nära till hands är Jensens från 1889:
[…] Och så titta
i brännvinspluntan då och då
tills vintern hunnit trögt förgå!
I den reviderade utgåvan från 1918 får läsaren själv gissa sig till vad som dricks – helt i linje med den i förordet uttryckta avsikten ”att bringa den nya upplagan i ännu närmare anslutning till originalet”.
En snällare konkretion är Johanssons från 1999:
Bli arg, drick te, och kvällen långa
på något sätt till sist tar slut,
och vintern så du härdar ut!