|
Татьяна (русская душою, Сама не зная, почему) С ее холодною красою Любила русскую зиму, На солнце иней в день морозный, И сани, и зарею поздной Сиянье розовых снегов, И мглу крещенских вечеров. По старине торжествовали В их доме эти вечера: Служанки со всего двора Про барышень своих гадали И им сулили каждый год Мужьев военных и поход. |
Tatjana (som var rysk till själen, men ej förstod dess konsekvens) var kär i ryska vintertjälen, i skönheten när kylan känns; av frost i solsken helt betagen samt solens uppgång sent på dagen som skänkte snön en rosenton. På trettondagens tradition de höll så hårt som de förmådde med hela traktens pigor som om aftnarna till gården kom och sina adelsfröknar spådde: om fälttåg fick de vart år bud samt hopp att bli en krigsmans brud. |
Det visar sig att Johansson också rimmar på ”spådde”, men parat med ”rådde”. På danska, i Rosenbergs översättning, bjuds ytterligare en variant:
Den fejredes paa russisk Maade
Af Gaardens Piger, som med Sang
Forsamled sig ved Solnedgang
Og deres unge Frøken spaa’de.