VI:40

Но что бы ни было, читатель,
Увы, любовник молодой,
Поэт, задумчивый мечтатель,
Убит приятельской рукой!
Есть место: влево от селенья,
Где жил питомец вдохновенья,
Две сосны корнями срослись;
Под ними струйки извились
Ручья соседственной долины.
Там пахарь любит отдыхать,
И жницы в волны погружать
Приходят звонкие кувшины;
Там у ручья в тени густой
Поставлен памятник простой.
Men som ni läst blev skaldens öde
ej detta; ve, hans kärleks brand
är släckt, nu grubblar ej den döde;
hans drömmar dog för vännens hand!
Till vänster om där skalden bodde,
(som på inspirationen trodde)
två tallrötter har växt ihop;
inunder porlar i en grop
små vattenbäckar ifrån dalen;
där plöjaren får andas ut
och just där skörderskan till slut
får fylla klingande pokalen;
vid ån i skydd från solens sken
står rest en enkel minnessten.
Det här inlägget postades i Kapitel VI, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.