| А он не едет; он заране Писать ко прадедам готов О скорой встрече; а Татьяне И дела нет (их пол таков); А он упрям, отстать не хочет, Еще надеется, хлопочет; Смелей здорового, больной Княгине слабою рукой Он пишет страстное посланье. Хоть толку мало вообще Он в письмах видел не вотще; Но, знать, сердечное страданье Уже пришло ему невмочь. Вот вам письмо его точь-в-точь. |
Han far dock ej, tycks närmast ty sig till förfäder han möter snart; Tatjana verkar inte bry sig (på typiskt kvinnligt vis såklart). Han vill dock inte sluta hoppas och envisas, kan inte stoppas, av sjukdom får man mod ibland; nu skriver han med skakig hand och stora känslor till furstinnan. Han hade skäl att misstro brev men trots det satt han nu och skrev; den hjärtesorg han upplevt innan gav honom inget annat val. Här är hans brev i original. |
Det visar sig att jag delar rimmet ibland/hand med Johansson.