VII:34

Теперь у нас дороги плохи,
Мосты забытые гниют,
На станциях клопы да блохи
Заснуть минуты не дают;
Трактиров нет. В избе холодной
Высокопарный, но голодный
Для виду прейскурант висит
И тщетный дразнит аппетит,
Меж тем, как сельские циклопы
Перед медлительным огнем
Российским лечат молотком
Изделье легкое Европы,
Благословляя колеи
И рвы отеческой земли.
Men nu sköts våra vägar illa
och glömda broar ruttnar bort.
På värdshus bör man loppor gilla
för annars så blir sömnen kort.
Det saknas krogar. När man fryser
och svulten middagsplaner hyser
är prislistan en falsk invit
som fåfängt retar ens aptit.
Och samtidigt cykloper klamrar
sig fast vid bål som brinner ner
där de på lantligt ryskt manér
Europavaror tafatt hamrar
och hyllar dessa dikesspår
som över fosterjorden går.

Det visar sig att jag delar (det nära till hands liggande) rimmet bort/kort med såväl Jensen som Johansson och även spår/går med den sistnämnde.

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *