VII:44

И вот: по родственным обедам
Развозят Таню каждый день
Представить бабушкам и дедам
Ее рассеянную лень.
Родне, прибывшей издалеча,
Повсюду ласковая встреча,
И восклицанья, и хлеб-соль.
«Как Таня выросла! Давно ль
Я, кажется, тебя крестила?
А я так на руки брала!
А я так за уши драла!
А я так пряником кормила!»
И хором бабушки твердят:
«Как наши годы-то летят!»
På middagar hos anförvanter
körs Tanja så på daglig tur,
men alla farbröder och tanter
lär känna en disträ figur.
För gästerna ifrån långt borta
kom ingen gästfrihet till korta,
de välkomnades vart de for.
”Men se vad Tanja blivit stor!
När var det jag blev gudmor åt dig?
När jag dig upp i famnen tog!
När jag i dina öron drog!
På pepparkakor du föråt dig!”
I kör slår alla tanter fast:
”Ack, åren flyger i sån hast!”

Det visar sig att jag delar rimmet anförvanter/tanter med Jensen och både tog/drog och fast/hast med Johansson.

Det här inlägget postades i Kapitel VII, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *