| «Онегин, я тогда моложе, Я лучше, кажется, была, И я любила вас; и что же? Что в сердце вашем я нашла? Какой ответ? одну суровость. Не правда ль? Вам была не новость Смиренной девочки любовь? И нынче — Боже — стынет кровь, Как только вспомню взгляд холодный И эту проповедь… Но вас Я не виню: в тот страшный час Вы поступили благородно. Вы были правы предо мной: Я благодарна всей душой… |
Onegin, i min ungdom hände det, kanske var jag bättre då, att ni min kärlek plötsligt tände, men gick ert hjärta att förstå? Blott stränghet fick jag där besked om. Nog hade ni väl varit med om en flickas kärlek redan då? Jag ryser när jag tänker på hur ni med blicken mig förgjorde och föreläste… Men ändå finns inget alls att klaga på: ni var så ädel som man borde. Ni gjorde rätt och gott och väl: jag tackar er av all min själ… |
Det visar sig att jag – nästan – delar ett rim med Johansson som har gjorde/borde där jag har förgjorde/borde.