| «Я плачу… если вашей Тани Вы не забыли до сих пор, То знайте: колкость вашей брани, Холодный, строгий разговор, Когда б в моей лишь было власти, Я предпочла б обидной страсти И этим письмам и слезам. К моим младенческим мечтам Тогда имели вы хоть жалость, Хоть уважение к летам… А нынче! — что к моим ногам Вас привело? какая малость! Как с вашим сердцем и умом Быть чувства мелкого рабом? |
Jag gråter… nu så är ni äldre, men om ni Tanja minns numer så vet då detta: Jag vill hellre att ni en ny predikan ger; ja, hellre pikar och lektioner än dessa pinsamma passioner med brev och tårar i en ström. Ni kunde då en barnslig dröm med hänsyn rätta vid visiten, beakta mina unga år… Men nu! Att ni nu plötsligt står här vid mitt knä! Ni är så liten! Hur kan ert hjärta och er själ bli någon futtig känslas träl? |
-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
Kategorier
Meta