I:31

Когда ж, и где, в какой пустыне,
Безумец, их забудешь ты?
Ах, ножки, ножки! где вы ныне?
Где мнете вешние цветы?
Взлелеяны в восточной неге,
На северном, печальном снеге
Вы не оставили следов:
Любили мягких вы ковров
Роскошное прикосновенье.
Давно ль для вас я забывал
И жажду славы и похвал,
И край отцов, и заточенье?
Исчезло счастье юных лет,
Как на лугах ваш легкий след.
Så när och var, i vilken öken,
du dåre, glömmer du de tu?
Ack, vader, vrister! Vackra fröken,
på vilken våräng går ni nu?
Ömt fostrade i Österns näste
fann ni, o fötter, aldrig fäste
i Nordens snö blev inga spår:
ni hellre uppå mattor går
och njuter deras egenskaper.
Har förr för fötters skull jag glömt
vad ära, lovord som jag drömt,
och fädrens land och fångenskaper?
Min lycka, mina ungdomsår
försvann likt era lätta spår.
Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *