I:32

Дианы грудь, ланиты Флоры
Прелестны, милые друзья!
Однако ножка Терпсихоры
Прелестней чем-то для меня.
Она, пророчествуя взгляду
Неоцененную награду,
Влечет условною красой
Желаний своевольный рой.
Люблю ее, мой друг Эльвина,
Под длинной скатертью столов,
Весной на мураве лугов,
Зимой на чугуне камина,
На зеркальном паркете зал,
У моря на граните скал.
Dianas bröst är vackra, fränder,
och Floras kinder likaså.
Dock Terpsichores fot mig tänder
och lockar med var ljuvlig tå.
Den lovar när man på den blickar
belöningar och heta kickar,
drar till sig med sin skönhet just
en svärm av egensinnig lust.
Jag älskar dem, min vän Elvina:
En fot som döljs av bordets duk,
ett lår i vårens gräs på huk,
på bal dansanta vrister fina,
av öppna spisen uppvärmt ben,
vid havet fot som trampar sten.

Det ska medges att sjätte radens ”kickar” i betydelsen ”stimuli, lyckoupplevelser” är ett något anakronistiskt ord givet originalets 1800-talsursprung. Å andra sidan är denna variant nästan oundvikligt rolig att använda eftersom ”spark”-betydelsen skapar en oväntad konkret koppling till fot-/bentemat. En nästan lika rolig variant av raderna fem och sex, som undviker kickarna men istället leker med spänningen mellan hand och fot, är:

Den förutskickar när den granskas
att med din åtrå skickligt handskas

Diana och Flora är som bekant jaktens respektive vårens och blommornas gudinnor i romersk mytologi.

Det här inlägget postades i Kapitel I, Strofer. Bokmärk permalänken.

Ett svar på I:32

  1. Ulrik Franke skriver:

    Denna strof (i min översättning) citeras i det senaste numret av den ständigt läsvärda tidskriften Svensk Linje.

Lämna ett svar till Ulrik Franke Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *