Латынь из моды вышла ныне: Так, если правду вам сказать, Он знал довольно по-латыне, Чтоб эпиграфы разбирать, Потолковать об Ювенале, В конце письма поставить vale, Да помнил, хоть не без греха, Из Энеиды два стиха. Он рыться не имел охоты В хронологической пыли Бытописания земли: Но дней минувших анекдоты От Ромула до наших дней Хранил он в памяти своей. |
Latinets bana är i nedan, dock om nu sanningen ska fram: en fras han kunde rabbla, sedan i epigrafer hitta stam. Ur skrifter juvenilt citera, med vale högtidligt signera, och mindes fast det var ett sjå ur Æneiden verser två. Men rota fram det forna åter att kronologiskt gå på jakt låg bortom vår Jevgenijs makt. Dock svunna dagars anekdoter från Romulus till våra da’r de i hans minne visst fanns kvar. |
I den här strofen konfronteras vi för första gången med skillnaden mellans ryskans och svenskans sätt att behandla latinska egennamn. Decimus Junius Juvenalis kallas på ryska Ювенал, med slutstavelsen -is struken, liksom på engelska. På samma sätt kallas Romulus på ryska för Ромул utan -us (vilket alltså skiljer sig från engelskan).
En intressant konsekvens av detta är att genitivböjningen Ромула får samma betoningsmönster som det oböjda svenska Romulus, vilket möjliggör en väldigt trogen översättning av rad 13 ovan. Referensen till Juvenalis har jag å andra sidan tillåtit mig att översätta på ett lite friare sätt.