II:23

Всегда скромна, всегда послушна,
Всегда как утро весела,
Как жизнь поэта простодушна,
Как поцелуй любви мила,
Глаза как небо голубые;
Улыбка, локоны льняные,
Движенья, голос, легкий стан,
Всё в Ольге… но любой роман
Возьмите и найдете верно
Ее портрет: он очень мил,
Я прежде сам его любил,
Но надоел он мне безмерно.
Позвольте мне, читатель мой,
Заняться старшею сестрой.
Modest och mån om allas trevnad,
som morgonen till glädje snar,
bekymmerslös som skaldens levnad,
som kyssar alltid lika rar.
Och ögon himmelsblå som blickar,
ett leende, smärt kropp som vickar,
en vacker röst och lingul man,
men nog om Olga… var roman
som utur hyllan du må plocka
har säkert med ett så’nt porträtt
på vilket förr jag ej blev mätt
men numer knappt förmår mig locka.
Min läsare, om jag får be,
låt oss på storasystern se.

Rimmet ”porträtt”/”mätt” delar jag med Jensen.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *