II:36

И так они старели оба.
И отворились наконец
Перед супругом двери гроба,
И новый он приял венец.
Он умер в час перед обедом,
Оплаканный своим соседом,
Детьми и верною женой
Чистосердечней, чем иной.
Он был простой и добрый барин,
И там, где прах его лежит,
Надгробный памятник гласит:
Смиренный грешник, Дмитрий Ларин,
Господний раб и бригадир
Под камнем сим вкушает мир.
Så blev de unga tu rätt gamla
och griftens dörr gled upp på glänt.
När döden kom att maken samla
så fick han kröna gravens slänt.
Han dog strax före huvudrätten,
begräts av grannar och av ätten –
av trogna frun och barnen små
med känsla som förunnas få.
En enkel man fast adligt myndig
han var, och där han nu blir jord
förkunnar stenen dessa ord:
Här Dmitrij Larin, ödmjuk, syndig,
Guds tjänare och general
bak klippan funnit frid från kval.

Ordet ”бригадир” betyder naturligtvis brigadgeneral. Ryska Wikipedia berättar att graden infördes av Peter den store och fanns i den ryska armén under 1700- och 1800-talen. Jag har valt att helt enkelt skriva ”general”; Johansson väljer det etymologiskt välklingande men semantiskt svårtolkade ”brigadör” och Jensen slutligen fokuserar på väsentligheterna med ”oförfärad stridsman”.

Det är emellertid långt ifrån självklart att Dmitrij Larin faktiskt var officer. Skälet är den så kallade rangtabellen, även den instiftad av Peter den store, som placerade alla statstjänstemän i Ryssland, civila som militära, i en och samma hierarki. Den civila motsvarigheten till brigadgeneral var statsråd (ej att förväxla med befattningshavarna i Sveriges regering), en direktöversättning av ”cтатский советник”. Det var inte ovanligt att även civila befattningshavare omtalades med sin militära motsvarighet. När den hybrisrusige borgmästaren i Nikolaj Gogols fantastiska pjäs Revisorn (som just nu spelas på Stockholms stadsteater) drömmer om att bli general är det alltså troligen någon av de civila statsråds- eller geheimerådsgraderna som avses.

Pusjkin rimmar Larins namn på rad tolv med ”барин” på rad nio. Detta ord för herreman, godsägare, adelsman eller liknande har av rimtekniska skäl transplanterats till många översättningar: så talar Jensen, Johnston, Arndt och Falen alla om ”barin”. Jag har valt en annan lösning, som torde vara mer begriplig för en svensk publik.

Det här inlägget postades i Kapitel II, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *