|
Друзья мои, что ж толку в этом? Быть может, волею небес, Я перестану быть поэтом, В меня вселится новый бес, И, Фебовы презрев угрозы, Унижусь до смиренной прозы; Тогда роман на старый лад Займет веселый мой закат. Не муки тайные злодейства Я грозно в нем изображу, Но просто вам перескажу Преданья русского семейства, Любви пленительные сны Да нравы нашей старины. |
Go’vänner, vad betyder detta? Kanhända högre makter vill att jag från poesin ska lätta, besatt slå döva örat till och Phoebus-hoten ignorera, blott simpel prosa se’n prestera; så gammaldags romanoktav mig fyller när jag går i kvav. Och i den boken blir det ringa av illdåd och av dolda kval, istället låter jag mitt tal som ryskt familjeepos klinga: om kärleksdrömmars attraktion, om svunna tiders tradition. |
Phoebus är ett latinskt namn för Helios eller Apollon. I detta fall åsyftas den sistnämnde, i egenskap av diktarnas beskyddare. Falen, Arndt och Deutsch väljer alla att för tydlighets skull skriva Apollon rakt ut, medan Hofstadter istället rimmar på en förklaring av namnet:
Ignoring threats from high Apollo
(Alias Phoebus – I hope you follow!),
Johanssons vackra översättning av raderna 7-8 är också värd att citera:
Då skall den gamla prosans ton
få muntra upp min regression