III:13

Друзья мои, что ж толку в этом?
Быть может, волею небес,
Я перестану быть поэтом,
В меня вселится новый бес,
И, Фебовы презрев угрозы,
Унижусь до смиренной прозы;
Тогда роман на старый лад
Займет веселый мой закат.
Не муки тайные злодейства
Я грозно в нем изображу,
Но просто вам перескажу
Преданья русского семейства,
Любви пленительные сны
Да нравы нашей старины.
Go’vänner, vad betyder detta?
Kanhända högre makter vill
att jag från poesin ska lätta,
besatt slå döva örat till
och Phoebus-hoten ignorera,
blott simpel prosa se’n prestera;
så gammaldags romanoktav
mig fyller när jag går i kvav.
Och i den boken blir det ringa
av illdåd och av dolda kval,
istället låter jag mitt tal
som ryskt familjeepos klinga:
om kärleksdrömmars attraktion,
om svunna tiders tradition.

Phoebus är ett latinskt namn för Helios eller Apollon. I detta fall åsyftas den sistnämnde, i egenskap av diktarnas beskyddare. Falen, Arndt och Deutsch väljer alla att för tydlighets skull skriva Apollon rakt ut, medan Hofstadter istället rimmar på en förklaring av namnet:

Ignoring threats from high Apollo
(Alias Phoebus – I hope you follow!),

Johanssons vackra översättning av raderna 7-8 är också värd att citera:

Då skall den gamla prosans ton
få muntra upp min regression

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *