Jevgenij Onegin

Med denna strof har vi passerat den första bortcensurerade strofen – I:9 – i Jevgenij Onegin. Vad som egentligen döljer sig bakom dessa blessyrer är höljt i dunkel, men censurens ärr dröjer sig kvar oläkta i diktkroppen i form av strofernas ursprungliga numrering.

Fjärde raden kan te sig tyngd av sin något fria översättning, men bjuder å andra sidan på en t-allitteration på varje betonad stavelse: ”Kan te sig tyngd från tå till topp”.

Uppdatering: Det visar sig att den norska översättningen av Olav Rytter (1966) numrerar om stroferna så att censuren döljs. Den aktuella strofen får alltså i Rytters översättning nummer I:9, en policy som dessutom får till följd att korsläsning med andra översättningar försvåras.

Översättningen av den åttonde strofen rymmer ett par blinkningar åt svenskspråkiga texter: Användandet av ordet tvik (sjätte raden) tillsammans med ordet lättja (åttonde raden) syftar så klart på Georg Stiernhielms dikt Hercules. Formuleringen ”vetenskap och vett” (fjärde raden) är bekant från den svenska versionen av studentsången O, gamla klang- och jubeltid.

Den Назон som Pusjkin nämner på tionde raden är i västvärlden mer känd som Publius Ovidius Naso, eller oftast kort och gott Ovidius, vilket återspeglas i översättningen.

I den här strofen stöter vi åter på fenomenet att de genitivböjda Гомера och Феокрита får samma betoningsmönster som svenskans oböjda Homeros och Theokritos. Adam Smith, vars förnamn i det ryska originalet betonas på den andra stavelsen har i den svenska versionen återfått sin ursprungliga betoning.

Översättningen av ”простой продукт” med ”pur produkt” bevarar inte bara originalets allitteration, utan alluderar också tillbaka på raden innan genom den möjliga associationen till purt guld.

Uppdatering: Olav Rytters norska översättning (1966) visar sig i femte och sjätte raderna vara förunderligt lik min egen, såtillvida att det kvinnliga rimmet görs på stavelserna -ydde:

”Homer och Theokrit han skydde,
men Adam Smith han trufast lydde”

Det fantastiska är att vi, det gemensamma rimmet till trots, inte vid något tillfälle använder samma verb. Dessutom är en tredje variant (utgående från min egen) möjlig:

Homeros, Theokritos flydde
till Adam Smith han tryggt sig tydde

Här har ”tydde” gjorts reflexivt.

Uppdatering 2: Den skarpsynte (och π-språkige) Douglas Hofstadter påpekade en saknad bokstav (”Han” istället för ”Hans”) på rad tretton. Det är nu åtgärdat.

I den här strofen konfronteras vi för första gången med skillnaden mellans ryskans och svenskans sätt att behandla latinska egennamn. Decimus Junius Juvenalis kallas på ryska Ювенал, med slutstavelsen -is struken, liksom på engelska. På samma sätt kallas Romulus på ryska för Ромул utan -us (vilket alltså skiljer sig från engelskan).

En intressant konsekvens av detta är att genitivböjningen Ромула får samma betoningsmönster som det oböjda svenska Romulus, vilket möjliggör en väldigt trogen översättning av rad 13 ovan. Referensen till Juvenalis har jag å andra sidan tillåtit mig att översätta på ett lite friare sätt.

Den här översättningen innehåller några spetsfundigheter värda att notera. Formuleringen ”som ur en tidning klippt och skuren” kan tolkas både konkret som en utsaga om huvudpersonens frisyr (vilket speglar originalets ”острижен”) och mer abstrakt om hans allmänna moderiktighet (vilket speglar originalets ”по последней моде”).

Formuleringen ”snart såg världens ljus” leker med bägge betydelserna av ryskans свет: värld och ljus.

Hopparningen av mazurka med vals (som inte finns i originalet) kan ses som en blinkning åt en känd svensk barnvisa…

Den här strofen illustrerar också en svårighet med att konstruera rim på svenska: accent. Accent är det som skiljer buren (finkan) från buren (som bärs av någon), och på samma sätt det som skiljer skuren (med kniv) från skuren (regnet). Jag tycker att rimmet i strofen ovan acceptabelt, även om buren och skuren i det här fallet inte har samma accent.

I tredje strofen nämns huvudpersonens förnamn för första gången, och beslutet om hur det ska översättas måste således fattas. Verkets traditionella svenska namn är Eugen Onegin, men jag har icke desto mindre valt att behålla det ryska namnet Jevgenij. Att översätta namn (välja en namnform som ligger närmare målspråket) har i svenskan traditionellt främst varit förbehållet utländska regenter. Därför säger vi Vilhelm Erövraren men William Shakespeare; därför säger vi Peter den Store men Pjotr Tjajkovskij. I linje med den traditionen är det rimligt att bibehålla Jevgenij oöversatt.

På rad 8 kan noteras att ordningen på adjektiven i ryskans ”резов, но мил” kastats om till ”vänligt var, men vilt”. En fördel är att detta möjliggör en snygg allitteration, men en trognare variant vore kanske ”bråkigt/störigt/spralligt/(etc.) var, men milt”. Kanske är en ytterligare fördel med en sådan variant att ”мил” kan översättas med det rent ortografiskt närliggande ”milt”?

Därmed har vi anträtt vår resa. En Onegin-strof översatt, 388 kvar.

Det finns två inversioner i översättningen ovan som förtjänar en kommentar. För det första har ryskans ”день и ночь” bytt plats till ”natt som dag”. Det vore i och för sig inte så uppseendeväckande om det inte vore så att samma inversion också förekommer i oproportionerligt många andra översättningar. Jensen (1889) skriver ”natt och dag”, Rytters översättning till norska (1966) lyder ”natt og dag”, Falens översättning till engelska (1990) rymmer ett ”night and day”, liksom Hofstadters (1999), Johnstons (1977) och Arndts (1963).  Av mina rimmade engelska översättningar är det endast Deutsch (1936) som behåller Pusjkins ordningsföljd med sitt ”daylong, nightlong”. Nabokovs (1964) orimmade översättning väljer, föga förvånande, ”day and night”. Legras (1961) franska översättning bevarar också originalet med ”jour et nuit”, medan Markowicz (2005) med ”nuits durant” helt utelämnar dagarna.

Den andra inversionen är att ryskans ”полуживого” blivit den ”halvvägs döde” på svenska. Min språkkänsla säger mig att en sådan halvdöd formulering passar bättre på svenska än en halvlevande. Åter är det en inversion som delas av Jensen (”halfdöd kropp”), Rytter (”halvdaud mann”), Falen (även om ”nearly dead” tar bort halvfullt/halvtomt glas-aspekten), Hofstadter (”the half-dead’s”), Johnston (”half-dead”) och Arndt (”all but dead”). Deutsch sticker åter ut bland de engelska rimmade översättningarna med sitt bokstavstrogna ”half-alive”, som också används i Nabokovs orimmade översättning. Inversionen delas också, i så måtto att fokus ligger på döden, i de franska versionernas ”un moribond” (Legras) och ”un mourant” (Markowicz).

Uppdatering: I samband med att jag slutförde kapitel ett ändrade jag även lydelsen på de första fyra raderna i denna strof. Originalet från juni 2010 lyder så här:

”Min farbror denne hederns gamling,
nu sjuk på allvar blivit, ve,
dock därmed äntrat vördad samling,
en bättre plan är svår att se.

Det var framförallt den tredje raden i denna version som med lite perspektiv framstod som onödigt kryptisk och klumpig.