Resan: 18

Иные нужны мне картины:
Люблю песчаный косогор,
Перед избушкой две рябины,
Калитку, сломанный забор,
На небе серенькие тучи,
Перед гумном соломы кучи
Да пруд под сенью ив густых,
Раздолье уток молодых;
Теперь мила мне балалайка
Да пьяный топот трепака
Перед порогом кабака.
Мой идеал теперь — хозяйка,
Мои желания — покой,
Да щей горшок, да сам большой.
Nu heter andra scener duga:
Nu älskar jag en grusig slänt,
en grind, två rönnar vid en stuga,
ett plank med vilket något hänt,
blott gråa moln i himlens salar,
vid logen halm som står i balar,
i skuggan av ett pilträdssnår
en damm där ankungarna går;
och nu blir balalajkan valet,
nu inser jag att det finns fog
för drucket folkdansstamp på krog
och nu är husfrun idealet,
jag vill ha stillhet där jag bor,
få kålsoppa och själv bli stor.

Det här inlägget postades i Onegins resa, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *