III:33

Она зари не замечает,
Сидит с поникшею главой
И на письмо не напирает
Своей печати вырезной.
Но, дверь тихонько отпирая,
Уж ей Филипьевна седая
Приносит на подносе чай.
«Пора, дитя мое, вставай:
Да ты, красавица, готова!
О пташка ранняя моя!
Вечор уж как боялась я!
Да, слава богу, ты здорова!
Тоски ночной и следу нет,
Лицо твое как маков цвет».
Hon ingen gryning alls noterar,
hon sitter med sitt huvud böjt
och inget brev hon alls signerar,
sigillet har i handen dröjt.
En grånad hand på dörren vrider,
Filipjevna mot flickan skrider,
bär redan bricka, tefat, kopp.
”Mitt barn, nu ska du stiga opp:
Men vännen min, du har ju klätt dig!
Du steg då upp vid hanegäll!
Som du mig skrämde i går kväll!
Ja, pris ske Gud som hälsan gett dig!
Av nattens sorg finns inget kvar,
du rosor nu på kinden har.”

När amman tilltalar Tatjana med пташка ранняя låter det sig utmärkt översättas till engelska med early bird. Den svenska motsvarigheten till det engelska talesättet ”early bird gets the worm” – ”först till kvarn får först mala” – är inte lika lätt att göra bruk av. Lösningen med hanegäll bevarar emellertid både fågelreferensen och tiden på dygnet.

Det här inlägget postades i Kapitel III, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.