IV:20

Гм! гм! Читатель благородный,
Здорова ль ваша вся родня?
Позвольте: может быть, угодно
Теперь узнать вам от меня,
Что значит именно родные.
Родные люди вот какие:
Мы их обязаны ласкать,
Любить, душевно уважать
И, по обычаю народа,
О рожестве их навещать,
Или по почте поздравлять,
Чтоб остальное время года
Не думали о нас они…
И так, дай бог им долги дни!
Hm! Hm! Ni läser och jag tänker,
hur står det till med släkten er?
Nu passar det väl att jag skänker
er perspektivet som jag ser?
Jag karakteriserar släkten:
Din släkt har rätt till mer respekt än
de flesta och ska hållas kär,
helst hjärtligt få vad de begär
och ska man seden respektera
bör de på julen hälsas på
om inte, så ett julkort få,
så kan de lugnt oss ignorera
när resten utav året går…
Och må Gud ge dem långa år!

Den här strofen bjuder på en utmaning för den översättare som vill bevara mönstret att родные både avslutar rad fem och inleder rad sex. Själv är jag ganska nöjd med min lösning, där ”släkten” följs av ”din släkt”. Jag har inte hittat någon rimmad översättning som bevarar mönstret exakt. Däremot finns det ett flertal som har lyckats få med samma eller snarlika ord i de på varandra följande raderna: Rosenberg (danska) upprepar ”Slægtning”, Busch (tyska) ”Verwandter”/”Verwandte”, Legras (franska) ”parent”, Markowicz (franska) ”parenté”/”parents”, Dvořák (tjeckiska) något friare med ”s rodokmenem”/”rodem” och Nekrasov (esperanto) ”parencoj”.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *