IV:26

Он иногда читает Оле
Нравоучительный роман,
В котором автор знает боле
Природу, чем Шатобриан,
А между тем две, три страницы
(Пустые бредни, небылицы,
Опасные для сердца дев)
Он пропускает, покраснев.
Уединясь от всех далеко,
Они над шахматной доской,
На стол облокотясь, порой
Сидят, задумавшись глубоко,
И Ленский пешкою ладью
Берет в рассеянье свою.
Ibland han Olga fascinerar
med läsning ur den sorts roman
där bin och blommor figurerar
långt mer än hos Chateaubriand.
Då kan han två-tre sidor slopa
(blott tomma fabler, alltihopa,
som snärjer flickehjärtat in)
fast han blir röd om kinden sin.
I ensamhet långt bort från alla,
med tanken utav schack förströdd
och armbågen mot bordet stödd
kan deras fokus djupt förfalla
och Lenskij med sin bonde tar
ett torn som dock hans eget var.

I den här strofen kan man som översättare till svenska välja att behålla originalets rim roman/Chateaubriand på raderna två och fyra. På ryska är detta oproblematiskt, eftersom man glatt anpassar uttalet av lånord och utländska namn efter de egna språkljuden. På svenska behåller vi ofta mer av originaluttalet, vilket möjligen gör rimmet mer problematiskt. I syfte att underlätta en rimmande läsning har jag låtit såväl rad tre som fem inledas med samma d-ljud, så att man med lagom enjambement kan göra de rimmande ljuden mer homofona.

Det här inlägget postades i Kapitel IV, Strofer. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *